...och ett blogginlägg som skulle skrivas. Den här sagan handlar om fyra stackars flickor (tanter) som tappert träffades månad efter månad för att äta en bit mat och minnas den gamla goda tiden. Om det hade stannat vid det, så hade aldrig det hemska fruktansvärda inträffat. Att det som började så oskyldigt skulle sluta närapå i katastrof hade ingen kunnat förutse (utom Fråga Lottis då, men det var ingen som kom sig för att fråga).
I många år träffades flickorna hemma hos varandra. De avnjöt goda rätter och språkade om dagsaktuella ämnen (Kents senaste skiva). De turades om. Alla var nöjda och glada. Fröken H var som alltid ett fördöme och skrev ut recept och fina menyblad som hon delade ut till de andra. Fröken L, som inte var lika ordningssam och organiserad som Fröken H, tyckte alltid att det var lite jobbigt när det var hennes tur eftersom hon aldrig kom ihåg att dela sina recept. Fröken C, uppmärksam och medkännande, ville hitta en lösning på Fröken L:s problem, ty hon stod inte ut med att se hennes lidande. Lösningen blev ett jävulens redskap, en blogg!
Flickorna fortsatte med sina middagar och avslutade dessa med att logga in på blogspot (tvi, tvi, tvi) och skriva in recepten. Ganska snart kompletterades texten med bilder och fantasin visste inga gränser. Det fotades ingredienser, vispskålar och en och annan köksinteriör smög sig in i bilderna. Fröken B, märkvärdig som hon är, la till och med in en film.
Åren gick och utan att de märkte det skapades ett beroende. Ingen kunde förstå hur man hade burit sig åt före bloggens tid, dvs före år 2009. Men då slog jävulen till. Det började i liten skala, med en liten krumelur som smög sig in på sidan. Det fortsatte med inloggningsproblem och en försvunnen mailadress och snart var kriget i full gång. Flickorna kunde inte låta bli att beskylla varandra för långsamma uppdateringar på bloggen. Värst blev det för Fröken B, som under en lång tid inte kunde ta sig in på bloggen. Hon övervägde att söka proffessionell hjälp (hotmails hjälpcenter). Men som alla sagor har även denna ett lyckligt slut. Fröken H skapade ett nytt mailkonto och flickorna kunde leva lyckliga i alla sina dagar.
SNIPP SNAPP SNUT, SÅ VAR SAGAN SLUT
Och här kommer recepten och bilderna från tjejmiddagen vi hade för hundra år sedan (den då Lottis inte var med) i Kramfors:
Äppelmarinerad fläskfilé med rosmarinpotatis
Du behöver:
1 fläskytterfilé (eller vanlig fläskfilé)
1 kruka färsk timjan
1 dl äppeljuicekoncentrat
2 msk soja
3 äpplen
1 vitlök
Flingsalt
Olja
Bakplåtspapper
5 små potatisar per person
Olivolja
Några rosmarinkvistar
Flingsalt
Så hör gör du:
Putsa fileén ren och lägg i en påse. Hacka 2-3 vitlöksklyftor slarvigt och släng i påsen. Häll i äppeljuice, soja och olivolja och släng i några rejäla nävar timjan. Salta och peppra lite på känn och knyt igen påsen. Släng in (eller lägg om du är lite försiktig av dig) i kylskåp och låt gärna marinera i två timmar.
Skala potatisen och koka den halvmjuk i saltat vatten, ca 10 minuter. Häll av vattnet och stjälp upp potatisen i en ugnsform. Tryck till potatisen med en sked så den spricker lätt. Repa över rosmarin, häll på olja och salta. Sätt ugnen på 200 grader och ta ut köttet ur kylskåpet.
Skala äpplena och hacka i centimeterstora bitar. Fyll botten på den ugnsform som du ska steka köttet i. Tryck i vitlöksklyftor lite här och där. Lägg på köttet och häll över marinaden. Blöt bakplåtspapperet och krama ur som du gör med en disktrasa, stoppa sedan om köttet med papperet som ett täcke.
In i ugnen med köttet och potatisen på 200 grader i mitten av ugnen i 20 minuter. Efter 20 minuter tar du bort papperet. Stek i ytterligare 15-20 minuter. Tag ut köttet ur ugnen, låt det vila några minuter innan du skär upp det.
Jag lägger in en bild på efterrätten fast jag inte minns vad det är, gissar på pannacotta av något slag med jordgubbar i någonting sött och gott.
Hoppas att mina fina vänner förlåter mitt sena blogginlägg. Jag bjöd ju faktiskt på en saga! ;)
/Fröken B.
